Lif, du vilda
snart förspillda
falska fröjder ger du blott
Hän de rinna,
de försvinna,
dela skära liljors lott.
Jordetingen
skänka ingen
vinst, som varar, sann och god;
ned de sänka
djupt de dränka
själarna i afgrunds flod.


Ondt vi följa,
ondt vi dölja
här på jord, hvar i sin stad.
Må vi hasta
att det kasta
bort, som eken fäller blad.

Lifvets dagar,
mänskors lagar --
allt är blott förgänglighet.
Allting kroppsligt
dör likt skuggan,
som af intet kroppsligt vet.

Må vi döda
jämt de snöda
köttsens lustars yra här,
att bland goda,
bland utvalda
himlen oss sin fröjd beskär,
att dess sällhet
vi må smaka
uti evighetens sfär.