Det vore intressant att se vilka som läser min blogg!

Jag har fått höra att jag har smedhänder. Ja det kan jag tänka mig att jag har. Jag är inte en smed men i och med att jag jobbar med det jag gör så blir händerna härdade som bara den. Jag kan hantera heta potatisar utan vidare med dem. Jag hittar ibland små sår på händerna som jag inte ens märkt att jag fått. Det enda jag är känslig mot är kyla. Det är på grund av att när jag var 15 så höll jag på att få köldskador på händerna. Var nära första gradens köldskador men det lyckades jag avvärja lyckligtvis. Men känsliga blev de för kyla. 

När jag är klar jägare så får jag väl köpa batteriuppvärmda handskar så jag klarar vinterjakt. Batteriuppvärmda sockar måste jag iallafall köpa. Samt varma kängor eller stövlar. 

Hu som haver så ser jag fram emot nästa sommar när jag ska skjuta upp för jägarexamen. Jag hoppas jag klarar det. Jag ser fram emot att bli klar jägare!

Den smärta jag bär är konstant. Det finns bra och dåliga dagar. Att se alla andra och deras liv fara förbi. De träffas, blir tillsammans, flyttar ihop, skaffar barn, skaffar egen kåk och utvecklas tillsammans. 

Vad har jag då? Jag har mina jobb. Jag har min hyreslägenhet sen flera år. Jag gör inte mycket mer än att jobba, sova, skita, handla och upprepa. Nu ska jag förvisso bli klar jägare nästa år med allt vad det innebär. Men mer än så är det inte. Det är så tråkigt att inte uppleva sånt som många andra inte upplever. 

Mitt ärr som jag fick efter att galten skadade mig blev rätt stort. Men det går att leva med! Ont gjorde det när jag hade skadats! 

Jag har spenderat tre veckor på sjukhus. Jag kunde komma hem förra lördagen. Det var skönt. Det var det att en galt på jobbet smet ut i stallarna och jag skulle hämta honom. Han blev då trängd så han gjorde ett utfall. En av betarna snittade upp ett rejält sår samt en annan tand gjorde ett mindre sår. Det stora såret var så stort att de kunde inte sy ihop det. Så det satte ett rejält genomskinligt plåster över som höll en slang kopplad till en pump. Pumpen pumpade bort blod och sådant. Allt detta gjorde att det läkte ihopp inifrån och ut. De kunde efter tre veckor sy ihop det med 15 stygn. Min chef körde in mig till akuten. Chocken gjorde att det tog ett tag innan smärtan kom men när den väl gjorde det då gjorde det väldigt ont. Men jag fick morfin ett tag men det slipper jag nu! Jag har vart hemma i en vecka nu och vart iväg och kontrollerat stygnen. Det var i onsdags jag var där igen men ska till sjukhuset imorgon igen på kontroll!

Jag är så glad att jag inte är kristen eller troende på nån religion. Man är antingen psyksjuk eller blivit lurad. Man kan ha blivit manipulerad under sin uppväxt, alltså uppfostrad, till att tro på hittepå varelser. 

Jag lever i verkligheten. Vi är inte ättlingar av Adam och Eva! Vi är enbart biologiska organismer. Vi är djur likt alla andra djur. Tillåter det att vi ska bete oss djävligt mot andra djur och människor? Knappast. Hail evolutionen! Hail big bang! Hail reality! 

Jag var ledig igår för att dra iväg till Stockholm. Jag tog bilen till Linköping där min bror bor. Sen tog vi tåget till Stockholm. Det var för att vår kusin hade dött dagen före nyårsafton. Hon är begraven sen ett tag men det var ett minnescermoni igår för släkt, vänner och sådant. Den sista biten var med tunnelbana. När vi hade gått av och gått några meter så hörde vi att nån ropade mitt och brosans namn. Då var det tre kusiner och deras mamma som var där. De hade tagit samma tunnelbanetåg till stället minnescermonin var. Det var så bra gjort allt! 

Lite tal och musik samt minnen delades. Allt var så bra och fint gjort. Vila i frid Karin!

Det har vart en lite jobbig vecka med 3 avlivningar på ena jobbet. Två av dem utförde jag och den tredhe assisterade jag. Det är jättejobbigt när djuren blir sjuka eller skadade. Vi gör allt vi kan för att jobba förebyggande men ibland blir de dåliga ändå. Då får de vård och oftast blir de bra igen. Dock måste men avliva ibland. Ibland sker det att flera måste avlivas på samma dag. Har man hand om djur så måste man ta det ansvaret att förebygga lidande. Det inkluderar avlivning. 

Nu på fredag är det avfärd till Stockholm för att möta, för att tillsammans med min bror, möta en massa kusiner med respektive. En av våra kusiner dog i cancer. Hon blev bara 46 år. 3 barn. Vi har pratat löst om att träffas alla kusiner men det blev aldrig av. Synd att vi inte fick träffas alla innan detta hände men nu så kommer vi ses alla. Det ska bli kul att träffa alla. Jag hade turen att träffa min kusin ifjol bara halvåret innan hon dog. Jag sa att hon och hennes fru är för mig själva sinnebilden av kärlek. Det var långt innan jag visste att hon var sjuk. Jag är så glad att jag fick träffa henne och att jag kunde säga det.