Jag gillar ju kosmologi, kvantmekanik och kor. Universum och korna kallar på mig så att säga. De drar i mig. Det är ett sug som jag inte kan motstå. Hur mycket jag kämpar mot så dras jag mot allt. Det finns andra saker som jag gillar mer än det men de tre ämnena är det som drar i mig mest. 

Universum är som en magnet som kallar på mig. Det samma gäller för de andra ämnena. Två av områdena är rätt avancerade att lära sig om men tusan vad intressant! Att grunden till all materia är 13,8 miljarder år gammalt är mycket svårt att greppa men intressant att veta. Att denna grund till all materia skulle bli till stjärnor som producerade alla grundämnen i dessa brännugnar. När dessa stjärnor dog så spreds dessa grundämnen i universum som senare skulle bilda alla planeter som på minst en av dem skapa liv av grundämnena och sen genom evolutionen kom vi till. Kanske är det därför man känner sig dragen till detta med kosmologi och evolutionsbiologi? 

Folk förstår inte hur det känns. Jag känner mig mer komplett när jag vet allt. 

Jag har nu gjort min första arbetsvecka på det nya jobbet. Känns väldigt bra måste jag säga! Jag har kommit in i mjölkningsrutinerna ganska snabbt så nu hämtar jag korna och mjölkar alla själv. Chefen tycker att det gått bra än så länge för mig och hans bemötande mot mig är väldigt bra så det ska nog gå bra detta! Jag kommer nog att gå ner en deö i vikt tack vare detta jobb då jag har dragit ner på matintaget lite då jag inte får frukost där. Så jag tar bara en enda frukost istället för två som jag gjorde på förra jobbet. Jag får göra några hål extra på bältena jag har. Jag behöver ingen extra frukost då jag åker hem direkt efter morgonmjölkningen. Så kanske kommer jag att tappa i vikt. :)

Känns mycket bra detta!

Nu gör jag helg!

Jag är lite nervös inför att jag ska börja det nya jobbet i morgon. Det ska nog gå bra! Ska börja vid 06:00 imorgon. 

Då har jag gjort sista dagen på jobbet. Ska bli intressant att se hur det går hos min nya arbetsgivare. Jag har en del att göra i helgen. Tvätta arbetskläderna, hjälpa pappa med lite saker och sticka till Skövde för att fixa en sak. 

Då har jag gjort sista jobbhelgen på jobbet. Sen är det 4 arbetsdagar kvar på gamla jobbet sen är det en ny arbetsplats. Ska bli skönt för den nya arbetsplatsen verkar bra!

Förvisso känner jag en del vemod över att sluta på jobbet men jag känner att jag måste där ifrån. Jag har ju lagt ner så mycket tid och energi på stället. Samtidigt är jag lite rädd. Lite rädd vad framtiden kommer att visa mig. Kanske är det endast tiden som vet hur det kommer att gå? 

Just nu ställer det till en del tankar men jag har vart med så rätt länge nu att jag vet att det kommer att lösa sig allt med tiden. 

Jag har drygt en vecka kvar att jobba på jobbet sen byter jag arbetsgivare. Ska bli gött att prova en ny arbetsplats. Fler kor och mer mjölk. 

Sen har jag hittat en ett band, eller snarare en duo, som heter 2cellos. De är två killar som spelar covers på kända låtar på cello. De är hur bra som helst tycker jag. 

Hur reagerar man när folk kommer ut som psykisk sjuk? 

Det är tyvärr ett starkt tabu att berätta att man har en psykisk sjukdom. Eller snarare friska människor ser det som ett tabu att inte prata om detta när någon berättar om det. Det gör att den drabbade inte vill eller kan prata om sin sjuklighet. 

Jag har själv vart med om det flera gånger om och jag har träffat på flera sjuka som har fått samma reaktioner. Det gör att man mår så mycket sämre. 

Jag hade mått mycket bättre mycket tidigare om vissa hade bemött mig mycket bättre. På det sätt som jag ibland sa att de skulle bemöta mig. Jag var tvungen att säga hur de bemötte mig då de gjorde helt fel. De var nedsättande, egoistiska och menade på att de mådde sämre än vad jag gjorde trots att de hade småsaker att oroa sig för. Som att inte hinna med att tvätta eller att planeringen spricker den dagen. 

Visst man blir lite sné på det men inte mådde de dåligt av det. Inte det sättet som med depression, ångest, schizofreni, borderline, post traumatisk stress och allt vad det är. 

Varför bryr sig inte folk mer om de som lider rent psykiskt? Varför en massa fördomar?