Senaste inläggen

Av Johan Smith - 9 januari 2016 21:22

Jag kanske skrev det vid nått annat blogginlägg att jag sagt upp mig från jobbet. Det gjorde jag innan jul. Varför vill jag inte gå in på. Vill byta arbetsplats helt enkelt. Ska bli skönt. 

Januari ut sen är det nytt. 

Det jobb jag nu slutar på är uppbundna kor och det är en rätt fysiskt tungarbetad lagård. Det är inte det att det är tungarbetat men det andra orsaker som gör att jag vill sluta där. 

Gården jag ska till har ett mellanting mellan uppbundna och lösdrift. Det kallas för foderliggbås. Då har de sina platser som de står vid men har inga halsband som är fastbundna med bindslen utan det är rep bakom mellan båsavskiljarna så de inte backar ut och springer i lagårn. Men när man ska mjölka så släpper man bara repen bakom korna och tar dem till en mjölkgrop. 

Det är ca 80 mjölkande så det är större än vad jag jobbar med nu. Den blivande arbetsgivaren levererar till Falköpings mejeri. 

Av Johan Smith - 8 januari 2016 14:47

Varför ska det vara så tabubelagt att må psykiskt dåligt? Jag lider av psykisk ohälsa periodvis. Jag har vänner som lider själva på ett eller annat sätt. 

Har man inte upplevt depression eller liknande så vet man inte hur det känns. Jag vet hur det känns. Det är en stor skillnad på att vara nedstämd och att vara deprimerad. Vill man inte prata om det hur som helst så är det ju okej men man måste söka hjälp. Det finns så bra hjälp att få idag. Förvisso så är resurserna ganska så dåliga på sina håll men man måste ringa och prata med rätt ställe. 

Man pratar hellre om sitt fysiska mående än det psykiska känns det som. Jag vet att det inte är så lätt alltid att prata om allt men jag har en känsla av varför det är så. Att man upplever att folk dömmer en. Det är alltid fel att dömma folk som mår skit. Jag vet av erfarenhet att en del dömmer mig för att jag mår dåligt. Jag vet också att folk mår så mycket bättre av att man lyssnar och att man inte dömmer. Det är för den drabbade verkliga saker de känner. Ta schizofreni. Det underlättar massor att man är påläst om de handikapp, sjukdomar och allt som finns för psyket. Det har hjälpt mig massor att förstå de som är drabbade. 

Men man får inte ta på sig ansvaret för att den drabbade ska bli bar för då blir det inte alls bra. Utan man måste se till att lyssna så man får energi till att söka hjälp. Som man faktiskt ibland måste säga rätt ut till den drabbade. I värsta fall så måste man ringa larmnumret om det är nån som är så illa. Det har jag gjort några ggr. 

Av Johan Smith - 2 januari 2016 17:59

Jag är rätt irriterad på bloggplatsen. Jag har satt det så att den ska delas när jag skrivit klart inlägget men det är ofta så att den kopplingen tas bort. Väldigt irriterande. Jag får la ta och skriva till de som driver skiten...


En månad kvar av min anställning på nuvarande jobbet. Av olika skäl orkade jag inte med jobbet där. Jag vill inte gå in på mer än så. Jag har fixat annat jobb som jag börja på. Också det med mjölkkor.


Jag tappade min telefon igår på ett stengolv eller om det var betonggolv. Telefonen landade med skärmen neråt så skärmen sprack. Det fungerar att använda skärmen men det är irriterande...


Jul och nyår som vart nu... Jag var i Skövde en sväng och firade med pappa, hans tjej och hennes barn och hennes familj. Sen dagen efter åkte jag till Småland en sväng där mamma och hennes karl bor och bodde där över natt. 

Skönt att komma ifrån lite. Nyårsafton tog jag det lungt och försökte sova under tolvslaget men det gick inte då det small så mycket. 

Vad som händer under 2016 får vi se...

Av Johan Smith - 31 december 2015 21:07

2015 var ett år jag helst vill glömma. Men ändå minnas. Jag mötte en person som snabbt blev min en av mina närmsta vänner. Hon finns inte längrebland oss och det tog mig väldigt hårt. Den krisen tog jag mig genom tack vare att jag sökte hjälp plus att vänner stöttade mig så jag mår bra igen men tankarna på min kompis återkommer. Hon finns hos mig! 

Jag har också fått mig nya vänner och en av dem är nu den närsmta vän jag har. 


Jag har sagt upp mig från jobbet. Varför vill jag inte gå in på just nu men jag ska byta arbetsgivare. Ska bli skönt. En annan positiv sak är att mamma har gift sig i sommar. Det var roligt att träffa min plastfamilj. 


Av Johan Smith - 6 december 2015 17:41
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Johan Smith - 28 november 2015 19:17

Jag lyssnar en del på "where the wild roses grow". Den handlar om en kille som möter en tjej och de blir blixtförälskade i varandra. Han ser henne som en skönhet. Den är sjungen ur både gärningsmannens ögon och ur offrets ögon-
 
Han säger "Från första dagen jag såg henne så visste han att hon var den enda. Hon stirrade i mina ögon och log. Hennes läppar var röda som rosorna som växte nere vid floden, röda och vilda.
 
Hon sjunger då "När han knackade på min dörr och kom in i rummet, min oro försvann i hans säkra omfamning. Han skulle vra den första man och med en försiktig hand så torkade han tårarna som rann ner mitt ansikte."
 
 
Han fortsätter "På andra dagen gav jag henne en blomma. Hon är vackrare än nån annan kvinna jag sett. Jag sa "Vet du var de vilda rosorna växer så röda och fria?""
 
Hon fortsätter "På andra dagen kom han med en ensam röd ros och sa "Ger du mig förluster och sorg?" Jag nickade där jag låg i min säng. Han sa "om jag visar dig rosorna vill du följa med?""


Han fortsätter "På tredje dagen tog han mig till floden. Han visade mig rosorna och vi kysstes. Och det sista jag hörde var några otydliga ord när han hukade över mig med en sten i hans hand."
 
Han fortsätter "På sista dagen tog jag henne till de vilda rosorna. Hon låg på sandstranden och vinden var lätt och jag kysste henne adjö och sa"all skönhet måste dö" och jag böjde mig ner och la en ros mellan hennes tänder."
 

 Jag vet att döden inte är personifierad på nått sätt men jag tänker lite på en sak. Det finns en massa människor som har förlorat nära vänner som man tycker mycket om. Det är faktiskt som att döden kommer på besök och ser det som är vackert och tar det vackra med sig. Det vackra tas ifrån jordelivet.

 

Alla sörjer de som förtidigt gått bort men jag ser det inte riktigt så. Eller försöker att inte se det så. Jag försöker se det härliga man hade med de fina vänner man hade som gått bort! Det är dock tungt ibland ändå!

Av Johan Smith - 13 september 2015 11:51

Vi är en del av universum. Vi är i universum. Universum är i oss. Varje atom i kroppen kom från en stjärna som exploderade. Alla är vi stjärndamm. Stjärnor dog för att vi skulle få leva. Tittar man upp på natthimlen så ser man att man är en del av det. En del av universum självt. Ett universum som finns i oss. Vi är stjärndamm på det högsta upphöjda sätt kallad av universum där vi sträcker ut oss i universum. Vi sträcker ut oss i universum med alla metoder och verktygen som vetenskapen tillhandahåller.

Stå mitt i allt och njut av det åt två håll: Hur små vi är och hur enormt universum är. 
Atomerna i vår kropp är spårbara till smältdeglar som smälte samman lätta grundämnen till tyngre ämnen. 
Dessa smältdeglar, stjärnorna, blev instabila när de blev gamla för att explodera för att sprida sina berikade innandömmen genom galaxen. 
Genom gravitationen som alla atomer har så drog de sig samman till de planeter som finns idag. Alla organiska ämnen skapades i dessa stjärnor hamnade också på planeterna som genom en process kallad abiogeneses blev det första livet. Evolutionen kom igång och började leva på de ämnen som finns. Kolbaserade ämnen. Kolbaserade ämnen som skapades i stjärnors mitt. Dessa liv började använda ämnen som järn, kalcium, kväve, fosfor, kalium, koldioxid och annat. Alla dessa ämnen skapades i stjärnorna Koldioxiden började omvandlas till syre av det liv som fanns och då syre är rena raketbränslet för högre stående liv. Det är av högsta sannolikhet att syre även behövs för högre stående liv på andra platser än jorden. Genom evolutionen så skulle vi människor att utvecklas. 

Så vi är i högsta grad en del av universum. Vi är i universum. Universum är i oss. Utan stjärnors död så skulle vi inte funnits. 

Av Johan Smith - 15 augusti 2015 17:07

Min sommar har inte vart den bästa. Jag vill inte gå in på vad som hänt då det är för jobbigt men jag har mått rätt dåligt pga det som hänt. 

Jag har haft en del vänner som har stöttat mig mycket genom detta. Men det finns en som stöttat mig nått enormt. Jag vet inte hur snabbt jag skulle ha återhämtat mig psykiskt om det inte vart för henne. 

Jag har verkligen litat på henne under många år då hon har vart så stöttande hela tiden. Det stod sig starkt nu när jag behövde det. 

Den där vännen är nått så enormt värdefull för mig. När jag bröt ihop så kom hon bara och kramade om mig och sa att allt blir bra. Och det blev det. 

Jag litar verkligen helhjärtat på henne. Jag litar mycket på en del vänner men henne litar jag på helhjärtat. Hon är en vän som verkligen bryr sig om mig. 

jag mår så mycket bättre av det!

Ovido - Quiz & Flashcards